TISDAG
Och en tråkigare sådan en vanligt eftersom huset är tomt på Kia & Ivy.
Mamma o jag skjutsade upp dem till Arlanda. Och efter 6 år som Kia åkt fram o tillbaka, jorden runt så blir det ALDRIG lättare att säga hejdå. Om nu inte svårare eftersom det också är en liten systerdotter med i bilden.. Usch.
Man försöker stålsätta sig och svälja ned gråten i halsen, om o om igen tills det bara bubblar fram.
Det är verkligen så jobbigt o ibland kan jag tänka tanken att man inte önskar att man stod varandra så nära eller var såpass känslig o kärleksfull som man är, om det makes sence.
Fast det finns inget annat att göra än att tänka positivt - vi har haft en underbar sommar tillsammans och jag är tacksam för varje dag. Kia o Ivy ska äntligen få träffa pappa Teila igen och tiden går fort.
Vi är ett telefonsamtal bort. 24 timmar om dygnet kan vi prata över andra sidan jordklotet, och tack o lov för det.
Mina älskade tjejer ❤