louiseweister

Har länge tänkt på vad jag skulle skriva i ett brev till mitt yngre jag. 
Och jag vet egenligen fortfarande inte vad? Hur börjar man? 

 

Du är nu tjugofyra år gammal. För fjorton år sedan så kändes 24 som någon jättegammal och jättevuxen. Känner mig lite smågammal, dock inte vuxen. Känner mig ibland fortfarande som den där 10-åringen som ser upp till alla äldre, men själv aldrig växer upp. 

 

Fortfarande lite ängslig. 

Fortfarande ovetandes över framtiden. 

Fortfarande ibland alldeles för inkännande och känslig för ditt eget bästa. 

 

Lilla gumman. Du har haft en fantastisk barndom, en ganska okomplicerad tonår och en tills nu ganska stressig ungvuxen tid. Mycket har ändå hänt i ditt relativt lugna liv,  både gott & ont. 

 

Och jag vet om att du ibland är alldeles tom, eller alldeles full med stress, ångest och tårar för du känner dig naken inför framtiden och livet. MEN snälla, ha nu ingen mer åldersnoja? 

Livet är här. Nu. Nyss. Idag. Imorgon. Och förhoppningsvis många många år framöver. 

Du har makten över din egna lycka, dina drömmar och mål. Och jag vet att du tvivlar ordentligt ibland - men du har visat att du har ett lugn på djupet, du är stark & envis som synden. 

3 egenskaper som kan få dig dit du vill och önskar. Med lite flyt på vägen.